Livet

Det är tufft när nära & kära mår dåligt. Min älskade mormor är mkt svårt sjuk och det har sjunkit in nu att hon snart inte finns här hos oss mer... Det drabbar såklart oss runt om henne, som mamma & mig. Mamma ska förlora sin mamma. Då finns bara hon kvar. Morfar är redan en ängel. Jag ska förlora en mormor som alltid funnits där nära nära. Alltid en varm klapp på min kind med hennes smala hand.

Jag hade önskat att detta lidande kunde ta slut nu, att hon bara kunde få somna ikväll och färdas vidare till morfar.
Hon är dock inte där än. Hon vill inte dö & lämna oss även fast jag ser att hennes kämparglöd har slocknat. Den där som alltid brunnit & hållt henne kärnfrisk! Hon är rädd...och vem hade inte varit det??? Hon finner trygghet när vi är hos henne. Jag hade kunnat sitta där dygnet runt bara för att jag vill ge henne den tryggheten men verkligheten funkar inte så. Jag har en familj och jobb som också behöver mig och jag dom.

Det är tufft nu...men detta är livets bittra baksida tyvärr. Hoppas ändå att hon får en så bra tid nu som möjligt och när det verkligen inte finns mer hopp att det då kan få gå fort.
Nu ska vi först fira jul och avsluta detta året glada!

Sitter här nu, väntar på mannen så jag kan köra till jobb. Är alldeles söndergråten...ute piskar regnet mot fönstren och vinden viner.

Älskar dig fina mormor...vi finns här runt om dig hela tiden <3