Stod i köket och diska när jag hörde dom där dunsarna & sedan skriket...just de där dunsandet kommer bara när man har en trappa... Vilmer trillade ner för trappan idag. Skriket efter skar rakt genom hjärtat. Panik i gråten då smärtan och rädslan inte finner ett stopp... Ett ordentligt jack i läppen...ont i snoppen och blåmärken i ljumsken:-(
Nu ligger han med en påse frusna ärtor i en handduk mot läppen, såfort han tar bort den spränger det, gör ont och tårarna kommer igen...
Usch...de gör ont i hela mig när barnen slår sig. Vill ha min lugna man hemma. Håller mig alldeles lugn inför barnen medans kroppen bara skriker efter Jonas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar