För 2 år sedan!

För 2 år sedan va jag höggravid minst sagt. Gick och la mig tidigt precis som nu. Då hade jag gått 6 dagar över tiden och fortfarande va där inget som tydde på att hon tänkte komma den natten heller...
Kl 01 vaknade jag dock och kände att sängen va blöt. Vattnet som gått trodde jag. Tände sänglampan och fick en chock! De va inte vatten utan blod...

Väckte Jonas gick på toa för att kissa men ännu mer blod kom och stora koagler. Behöll lugnet även om jag va skiträdd. Ringde förlossningen som lugnt sa till mig att lägga på och ringa 112 istället och begära ambulans. Jag skulle lägga mig direkt. DÅ kom den verkliga rädslan. Kunde inte längre kontrollera kroppen som skakade och darrade helt utan kontroll. Som tur va Jonas cool lugn!
Tog telefonen igen slog 112, berättade vad som hänt. En ambulans skickades med blåljus direkt samtidigt tog en barnmorska över samtalet. Vad vi pratade om minns jag inte, men hon fanns i luren enda tills ambulansen kom. Kroppen skakade fortfarande. På några minuter så va ambulansen här. Jag fick inte själv gå ner för trappan utan dom bar ner mig... Sen åkte vi i full fart med blåljus och sirener till Lund. Svängde in där, dom ringde in. Fullt! Ambulansen vände runt i 190 sen gick de fort in till Malmö istället. MIN enda tanke va på min lilla flicka...levde hon el skulle vi förlora henne nu. Jag kände inga rörelser men hade börjat få värkar i bilen. Ambulans ssk brydde sig inte ett dugg om min oro och bebisen, hennes fokus va enbart på min status och värden att jag va vaken.

Äntligen kom vi fram till Malmö. Där mötte en barnmorska upp som sedan inte lämnade vårat rum knappt. Innan jag ens hunnit in på ett rum lyssnade hon på magen la dn hand på mig och sa att bebisen levde! Tårarna kom och NU kände jag mig äntligen trygg!

Strax efter kom Jonas som inte visste något & han fick direkt veta den glada nyheten! Mamma blev väckt mitt i natten ju för att komma ut och ta hand om Tim & Vilmer. Dom hade mött ambulansen, så mamma va skräckslagen såklart...

Jag blev tillslut undersökt, visade sig att jag va öppen 4cm. Trodde det skulle ta en evighet innan förlossningen skulle dra igång på allvar.
Men endast 3 timmar senare va jag öppen 10cm & släppte inte ifrån mig lustgasen! Dags att krysta och 3 krystvärkar senare så kom hon vår älskade Tuva. Tårarna rann. Äntligen va hon hos oss. 52cm & 4020g samt en kopia av sin storebror Vilmer!

Hon fick rosa strumpbyxor, vit body med spetskrage och en rosa velourklänning på sig. Söt som få. Barnmorskan tog henne och gick iväg för att visa upp henne för personalen, hon tyckte att hon va så fin!

6 timmar senare lämnade vi förlossningen, packade in oss i bilen och körde hem. Hem till vår nya familj där Vilmer, mormor & morfar väntade!

Älskade Tuva Lilly JAG ÄLSKAR DIG SÅ MYCKET!!!!!!!!!

Imorgon ska vi sjunga för dig, du ska få massa presenter och sen bli firad av släkten!
<3